Ni som läser min blogg är ju så himla kloka och rara. Ni har så rätt. Inte tusan måste man vara som alla andra. Inte måste man anpassa sig. Jag kanske är en riktigt konstig typ som inte dricker sånt som ”alla” andra dricker. (Det är väldig fixering vid vad jag INTE dricker just nu). Men hur är en ”normal” människa? Och är det något att sträva efter?

Jag tycker även om att gå till tandläkaren, jag kan ibland önska att jag var kille, jag vill så mycket så jag inte vet vad jag vill, jag tycker om att sitta ensam hemma en lördagkväll, jag älskar matematik, när jag äter köttbullar vill jag helst äta ett jämt antal, jag är inte särskilt intresserad av musik, jag tittar nästan aldrig på tv.

Jag kanske är jättekonstig som så många andra. Men jag är gärna det så länge jag är vidsynt och respekterar och accepterarandra människor.

Kan man inte bara få vara den man är utan att bli stoppad i ett fack? Jag tycker det finns så många sidor av alla människor att det inte fungerar att dela upp folk i olika grupper. Dom flesta skulle ju passa in i många olika fack.